Min anekdotiska dikt handlar om Kvinnans skapelse.Hon som är Livet, Hoppet och Kärleken . Hon som är framtiden och tron på något varaktigt solidarisk beständigt demokratiskt socialistiskt
ODE TO WOMEN
Då vår Herre skapade mannen
Var han oändligt sliten och trött.
Hela veckan hade han skapat.
Och på den åttonde dagen
Frågade han männen i Sinnenas trädgård.
"Vad i all världen skall jag göra med Er?".
Han strök sig trött över pannan sin och tänkte:
"Männen har jag åtskilligt av och dessutom är de gudomliga:"
Vad kan jag skapa som inte redan är skapt av mig!".
Han grubblade en stund på detta och han sade:
"Kanske skulle jag skapa en människa
Som var lite annorlunda än det jag skapat!".
Med dessa kunde det bli allt vad mannen inte fick.
En människa som icke var dess like
Men som alltid fanns och visade styrka, klokhet och vishet
Och vår Herre handlade fort.
Han samlade samman resterna av allt han skapat
Ja alla rester av allt möjlig man och alla de andra.
Han strödde på med kärlek, trygghet, omsorg, ömhet och värme
Ja, kort sagt alla de egenskaper Han menade att hon borde ha
Och så tömde han allt i en säck.
Till slut slängde han i en nypa runda former knöt säcken och skakade den
Tills innehållet blev till en seg massa
Och av denna massa skapade han kvinnan.
Och vår Herre tittade med förundran och glädje
Gick sedan ned och pratade med männen i sinnenas trädgård
Och de såg på Honom med beundran och de hörde honom säga:
"Sannerligen säger jag till Eder
Att tillsammans med Edra män
Är detta det bästa jag någonsin har skapat."
© ®TM 2008-09-09
Carl Johann Gottfried Immanuel Schad
